Clojurians Log v2

När jag läser kod har jag märkt att jag ofta fokuserar för mycket på texten och för lite på visualiseringen av vad som händer. Så fort jag gör det senare sätter det sig logiken mycket bättre i huvudet, men det är mer energikrävande

Häftigt. Betyder det att vi har en kultur att skriva för dålig text i Clojure, att vi använder core funktioner för mycket, och inte andra väl namngivna abstraktioner, för någon som är lite mer text-orienterad? Vi har ju full möjlighet att skriva väldigt text orienterat med en lisp, även om just strukturen är helt central eftersom vi ju skriver direkt till en AST. Min tes, att en dyslexiker då inte bli lika dränerad av strukturen, som av text, lirar med din observation @felix.kauppi.alm

> Betyder det att vi har en kultur att skriva för dålig text i Clojure, att vi använder core funktioner för mycket, och inte andra väl namngivna abstraktioner, för någon som är lite mer text-orienterad? Kanske, i min erfarenhet när jag läser om ex. Common Lisp uppfattar jag att DSL:er är en mycket större norm än i Clojure. Ang. mitt sätt att läsa kod tror jag bara det är en vana, där jag insett att läsa långsammare och visualisera mera är en bättre teknik för mig. Det gäller även när jag läser böcker, ett stycke kan förvandlas till en bild/koncept i mitt huvud, men bara om jag fokuserar på det när jag läser

När jag läser prosa sker visualseringen automatiskt för mig. Har inte funderat på vad som gäller för kod. Det är väldigt intressant!

Clojure är väl lite mer genomtänkt på lägre nivå, Nytagning på Lisp, medan CL var konsolidering av en många viljor och tidigare lispar. Clojures core är kanske bättre för och ger täckning högre upp i abstraktion. Vilket då skulle ta bort behov av DSL. Samtidigt är det väl lite svårt att definiera vad som är DSL eller ej. Det behöver ju inte vara macron som utökar språket. Några enkla funktioner och komponerbart data bildar också språk. Jag tycker mig se skillnad när jag programmerare F#. Där vill jag skriva text. Det ligger nog i syntaxen, även om jag finner Haskell ännu mer text:ig. I Clojure tänker jag mycket mer AST, och strävar nog efter att folk ska förstå strukturen. I F# får jag problem när det blir komplext. Det är lättare att förändra datastrukturer än, än hur texten ska tolkas.

> När jag läser prosa sker visualseringen automatiskt för mig. Skönlitteratur sker visualisering automatiskt för mig. Tekniska texter måste jag fokusera på för att visualisera, bygga bilder, bygga koncept etc

Det där är också riktigt intressant. Hur visualiseras kod, och även prosa. Jag tror det är lättare att visualisera AST än någon annans ideer om hur syntaxen ska vara. Varför skriver man fortfarande typern först i Java, C#. Naturligtvis som ett arv från C, där storleken på typerna var central. Men vi använder inte pekararitmetik i Java eller C#, så typinformationen är väl bara ivägen. Vi får ju mer och mer typinferens i dessa språk. Varför inte tillåta att man skriver typinfo längs till höger också. C och Pascal (höger vänster) kom väl typ samtidigt, och Anders var ju en hejare på Pascal. picard-facepalm

Ah, ja, det är kanske olika mellan skönlitteratur och tekniska texter. Har inte funderat på den saken heller. Det kan betyda att jag automatiskt visualiserar allt jag läser.

Jag har aldrig tänkt på att typerna är på olika sidor i olika språk!

När koden inte är AST, när det är en knepig syntax, tror jag att jag vrider och vänder på mina visuliseringar mycket mer. Mindre vridande i Clojure. Jag håller med teknisk text är mycket visualiserande och vändade. I en berättelse byggs väl oftast visualiseringen mer vidare på, och man slipper vrida och förändra. Det här är riktigt kul ämne

En riktigt duktig teknisk skribent använder också läsarens näthinna som sin målarduk. Men ovanligare med sådana färdigheter där så klart.

Hänger inte riktigt med. 😃

Läser man inte väldigt mycket mindre flytande text i Clojure? I objektorienterade språk tvingas man läsa en massa för att förstå hur man använder bibliotek. Det tar lång tid för mig att förstå hur klassbibliotek fungerar. Man reflekterar ju inte så mycket på varför man använder saker, men jag tyckte just Clojure var väldigt naturligt. Jag var inte tvungen att läsa så mycket dokumentation för att komma igång. Jag använder ju hela tiden mina favorit funktioner för att arbeta med datastrukturer, vad det än handlar om. Bättre 100 funktioner på 1 datastruktur, än 10 på 10. Visst läser vi mindre när det funkar likaöverallt, och tittar mer på mönster. Är det svårt att meningen i text, är det kanske lättare att se datastrukturer med få symboler. Är Clojure lättare vid dyslexi?

Rimlar!